Exit Botswana

Så har tiden i Botswana nått sitt slut, i alla fall för den här gången... Sista veckorna var hektiska både på jobbet och hemma; årsrapportering och ny Work Plan för projektet, och så skulle jag förbereda min plåtbabian och en hel del andra grejer för flytten till Sverige. (I bästa fall kommer de fram om nån vecka, men man vet aldrig.) Det blev dock tid till en rad sociala happenings också, såsom en avskedsfest med ett stort gäng från Ministry of Lands and Housing och en privat lunch på Sanitas för de närmaste vännerna (se fotot ovan). Lite vemodigt att lämna alla, men vi skildes med ett "på återseende" så det kändes bra trots allt. Allsången som Stenbecks hade diktat ihop värmde lite extra - tack för den :) Och som inte detta skulle vara nog träffade jag även Kungen några dagar innan hemresan! Jajamensan, självaste HKH Carl XVI Gustaf var på statsbesök och poppade förbi Sweden House en knapp timma en onsdagförmiddag och hälsade på alla svenskar i stan. Ambassadör Tejler tyckte att Kungen borde få veta lite vad Lantmäteriet pysslar med i Botswana, så jag fick till och med en pratstund med hans majestät innan han susade vidare på studiebesök och safariturer. Ja, tänk vad två år går snabbt såhär med lite distans. Har svårt att sammanfatta tiden i Botswana med några få ord, men summa sumarum har det varit två väldigt intressanta år med: härliga människor, unika upplevelser och en del frustration inte minst i jobbet; oändliga bushslätter, stekande sol och isande vinternätter; giraffer, lejon och flodhästar uppe i norr och babianer runt husknuten; oslagbar oxfilé, grillad get och intetsmakande papa (majsmjölsgröt); sköna mötesplatser såsom Sanitas, Bull & Bush och Gaborone Dam med dess Yacht Club. Listan kan göras mycket längre, men jag stannar där. Slutligen... Är innerligt tacksam för att jag har fått bo och verka i Botswana under dessa år. Södra Afrika har en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer säkert att återvända förr eller senare.

Knappt en månad kvar

Sorry, men det blev inga foton i Cape Town. Min kamera, bland andra saker i min lilla Haglöfsrygga, stals efter att några busar slagit in rutan på kollegan Pers bil när vi var på grillkväll i Gabane helgen innan. Trist förstås, men sånt händer. Får köpa en ny kamera vid tillfälle. Kan dock intyga att U2-konserten på nya fotbollsarenan nere vid Waterfront i CT var fantastisk! Scenkonstruktionen ('the claw') gjorde sig grymt bra nästan mitt på plan, och de visuella effekterna som visades i 360 grader inne på stadion lyfte musikframträdandet till en extra dimension och försatte 75 000 fans i ett lyckorus i två timmar under fullmånen. Den bästa konsert jag upplevt någonsin :)

Nu till rubriken på dagens blogg. Har en flygbiljett till Sverige den 31 mars och försöker tänka mig hur det ska gå till att flytta hem. Inte så mycket ur praktisk synvinkel (även om det hade varit enklare om jag hade någonstans att bo) utan mer på det mentala planet. Ganska kluvna känslor, ska jag erkänna, även om jag på många sätt ser fram emot att komma tillbaka till ordningen & redan i landet Lagom. Efter drygt två år i det snyggt förklädda kaoset här nere... Jobbmässigt känns det ofta rätt hopplöst det vi försöker göra, och vissa dagar vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Typ att om kopieringspappret tar slut på ett myndighetskontor kan personalen inklusive cheferna sitta och göra ingenting - i veckor! Initiativförmåga = noll, och alla förväntar sig att nån annan ska lösa problemet. Jag skämtar inte; såg det med egna ögon igår. Igen. Men å andra sidan finns det så många andra saker här som är sympatiska, såsom att alla man möter är vänliga och tar sig tid att slöprata en stund. Och att man alltid får ett leende eller tummen upp när man som bilist lämnar företräde åt en fotgängare som går över gatan. Små detaljer i vardagen, javisst, men det är sånt som jag kan sakna hemma där många stressar fram halvt instängda i sig själva.

Längtar i alla fall makalöst mycket efter en svensk vår, med all dess grönska och dofter och uppvaknande uteserveringar. Så jag ska nog trivas när jag kommer hem till Vänersborg, Göteborg, Malmö och även Gävle emellanåt.

På fotot ovan ser ni min kära plåtbabian som för dagen har fått en friåkare i form av en välkamouflerad groda. Samma (?) groda brukar sitta vid min ytterdörr och vänta på mig när jag kommer hem om kvällarna.

CT + U2 = true

Så jäkla gôtt att jag fick tag på ett par biljetter till U2-konserten på fredag kväll! Ett utmärkt skäl att ta ett par dagar ledigt från jobbet och sticka ner till sköna Kapstaden en gång till. Bono och gänget spelar där på nya fotbollsstadion nere vid havet, och förband är duon Amadou & Mariam från Mali, så det blir garanterat en upplevelse. (Jo, jag var på samma konsert på Ullevi sommaren 2009, men vem vill inte ha en sån favorit i repris?)

Ska försöka få till en dagstur bland vingårdarna i närheten också, sannolikt i Stellenbosch-området. Och om tiden medger tar jag gärna linbanan upp på Taffelberget igen. Utsikten därifrån slår det mesta. Återkommer efter helgen med en rapport och i bästa fall ett par foton.

Nytt år i Botswana

Regn, regn och ännu mer regn. Eller PULA!! som botswanerna tjoar glatt när det öser ner. Kan iofs förstå dem, för det tog lång tid innan torkan gav upp (knappt en droppe på sju månader). Sedan jag kom tillbaka till Gaborone efter julen i Uganda har det regnat i stort sett varje dag, till och från. Vädernissarna från SMHI som är här och tittar till 'sitt' projekt jublar över imponerande statistik - 170 mm på ett dygn?! - medan vi andra börjar längta till stabilare tider då man inte behöver ha en Plan B för det tänkta grillkalaset. Ett klart i-landsproblem, men ändå.

Mellan skurarna har jag firat nyår hos norsk-botswanska paret Håvard & Sitha, läst en massa sköna böcker (bl.a. 'Timbuktu' av Paul Auster) och haft besök av kollegan Lars från Gôtet. Det är han och Gabs-familjen Farringtons dotter Lisa som är ute på dammen och kayakar på fotot ovan. I Lars resväska fanns en flaska glögg och ett paket pepparkakor nedsmusslade, vilket jag verkligen uppskattade!

Hemmavid har min lilla trädgårdstäppa börjat få fason. Ingen blomma på strelitzian än, men de andra växterna tar sig ordentligt och gör den sterila betongen runt omkring mindre framträdande. Skulle nästan våga mig på att kalla min altan mysig nu :) En bidragande orsak är förstås min plåtbabian, som häromdagen hade en fet groda sittandes på svansen. Knappast symbios i nån ekologisk bemärkelse, men charmigt ändå. Annars är det mest triljoners myror och skapbaggar som invaderar, för att inte tala om mygg - hu! Det sägs till och med vara fara för malariavarianten här nu när det har regnat så mycket.

Jul hos gorillorna i Uganda

Magnifikt, magiskt och en aning rörande... Eller som Askungen skulle ha sagt: alldeles, alldeles underbart! Efter tre timmars tuff vandring genom Bwindi Impenetrable Forest i sydvästra Uganda den 22 december hittade vi till slut en grupp bergsgorillor utspridda i en brant sluttning. Att komma så nära som 3-4 meter var en upplevelse som är svår att beskriva. Till skillnad från oss åtta besökare var de helt avslappnade; knaprade lojt på kvistar och blad, kliade sig, låg och slappade eller lekte i ett litet träd. Timman vi hade i deras närhet gick fort, men den var värd varenda shilling. Önskar att denna form av ekoturism fortsätter så att gorillorna kan leva vidare i lugn och ro utan att hotas av tjuvjägare. Det finns ca 750 bergsgorillor kvar i världen idag - i Uganda, Rwanda och Kongo - och trenden är positiv tack vare ökad kunskap bland lokalbefolkningen och skyddet som turismen bidrar till.

Regnskogen i Bwindi var fantastiskt vacker, och från höjderna såg vi dimhöjlda bergstoppar runt omkring så långt ögat nådde. Mycket bättre än på film :)

Hänt i veckan

Den gångna veckan har bjudit på flera händelser som är värda att nämna:

Jag fick vara inhoppande volontär på terminsavslutningen för Happy Home-barnen i Old Naledi, ett fattigt område i Gaborone. I en trång skolsal framförde ca 200 barn både afrikanska sånger och engelska julvisor (de förra med betydligt mer passion än de senare), och några visade upp sina talanger i bl.a. bongotrumma och blockflöjt (samma utfall som ovan). Därefter fick varje barn en personlig julklapp, lite fika och en kasse mat att ta med hem till familjen. Verksamheten Happy Home drivs av koreanska missionärer med hjälp av flertalet volontärer i stan - ett verkligt betydelsefullt arbete!

På jobbfronten har slutet på min utlandsinsats klarnat, genom ett sista förlängningskontrakt till och med 31 mars 2o11. Mina delprojekt är relativt långt genomförda, så det är lämpligt att successivt lämna över ansvaret till de botswanska kollegorna. De antyder viss oro för detta och vill att jag ska stanna längre, men hur smickrande det än är så tror jag att alla vinner på att jag återvänder till Sverige. Så ni får vara beredda på att bloggen läggs ner, eller åtminstone på is, framåt april månad...

Men innan dess händer det spännande grejer - jag ska 'fira jul' med bergsgorillorna i Uganda! Jag och Gaboronekompisen Katikka lyckades få tag på var sin licens till Bwindi Impenetrable Forest & National Park den 22 december, så nu laddar vi för fullt för den skumpiga bilresan från Kampala och vandringen i gorillornas regnskog. Som ni förstår bär jag ett leende från öra till öra :)

Och så en bild som inte är från veckan utan förra månaden: jacarandaträdet på parkeringen vid Mogoditshane Sub Land Board, där vi har vårt kontor. Något att bli glad av varje gång man passerar förbi. Trädet har nu visserligen tappat alla sina lila blommor och fått gröna löv, men fotot är värt en plats på bloggen i alla fall.

Långhelg i Kapstaden

Skånekompisen Martina var nyligen på besök, och efter några vardagliga dagar i Gaborone och en safaritrip till Madikwe satte vi oss på flyget till efterlängtade Kapstaden. Alla säger att det är såååå fantastiskt fint där, så förväntningarna var höga... Och de infriades varenda en! Kombinationen charmig storstad och mäktig natur var verkligen nåt speciellt. Åt frukost på guesthouse-balkongen med en klar vy upp mot Taffelberget, där "bordsduken" hängde ner över kanten innan den löstes upp i vinden. Och väl däruppe på tusen meters höjd, efter en hisnande åkfärd i kabinbanan, kunde vi se hela stan, de kringliggande bergstopparna och Robben Island en bit ut i Atlanten. (Tack Kenneth & Anna som tipsade om att se solnedgången därifrån. Magnifikt!)

Vi lämnade Kapstaden en dag för en vända ner till Cape point och Godahoppsudden. Det blåste friskt och havet var så blått det kan bli - hänförande vackert. Riktig fjällnatur i naturreservatet där nere. Floran bjöd på gul protea och rödlila pelargonia och till faunan räknades såväl babian som klipp-dassie (typ megahamster).

Vid Boulders Bay fick Martina dessutom äntligen träffa sina pingviner! De var små, och rättså loja vid vårt besök, men tveklöst väldigt söta.

Våra knappt fyra dagar i Kapstaden med omnejd kunde lätt ha fått vara fler. Och varför inte återvända den 18 februari 2011, då U2 spelar på stadion...?