Efter 15 månader i Botswana har jag äntligen fått se och uppleva en riktig cattle post, dvs ett boskapsställe ute på vischan. Vår lokale projektledare hade bjudit dit mig och ett par svenska kollegor så att vi skulle förstå vad det är som i stort sett alla botswanier suktar efter och de lyckligt lottade ägnar all sin fritid åt, även om man är högt uppsatt tjänsteman inom ministeriet.
En och en halv timma från Gaborone, mitt ute i bushen, fann vi en välordnad liten "gård" med tre lehyddor, en plats för den öppna elden (köket) och ett antal inhägnader där kor & getter hölls inne och hyenor & leoparder ute. Hela stället andades lugn och ro - en makalöst charmig och väldigt afrikansk atmosfär! Vasstak på hyddorna, pickande hönor, grälla plaststolar placerade i skuggan under ett träd och kall öl från en nyligen ditkörd kylbox. Och vår värd och hans arbetare höll sannerligen inte tillbaka på underhållningen. Det slakades en höna och en get som anrättades i gjutjärnsgrytor och på en grill; några kalvar brännmärktes och fick hornen kapade och förseglade; vi följde kossorna genom bushen till vattenhålet en kilometer bort; vi körde till en speciell by i närheten och tittade på hur en planerad och nyanlagd bebyggelse kan se ut på landet. Sen åt och drack vi gott tillsammans med ett par grannar som kom förbi. Pinfärsk kokt getlever var en oväntad delikatess!
Var helt slut efter denna härliga heldag med både action och lojt socialiserande i glada vänners lag. Förstår verkligen varför många av våra lokala kollegor längtar ut till sin cattle post efter en arbetsvecka i stan. Att kossorna är deras 'pensionsförsäkring' gör förstås också sitt till.
