Jul hos gorillorna i Uganda

Magnifikt, magiskt och en aning rörande... Eller som Askungen skulle ha sagt: alldeles, alldeles underbart! Efter tre timmars tuff vandring genom Bwindi Impenetrable Forest i sydvästra Uganda den 22 december hittade vi till slut en grupp bergsgorillor utspridda i en brant sluttning. Att komma så nära som 3-4 meter var en upplevelse som är svår att beskriva. Till skillnad från oss åtta besökare var de helt avslappnade; knaprade lojt på kvistar och blad, kliade sig, låg och slappade eller lekte i ett litet träd. Timman vi hade i deras närhet gick fort, men den var värd varenda shilling. Önskar att denna form av ekoturism fortsätter så att gorillorna kan leva vidare i lugn och ro utan att hotas av tjuvjägare. Det finns ca 750 bergsgorillor kvar i världen idag - i Uganda, Rwanda och Kongo - och trenden är positiv tack vare ökad kunskap bland lokalbefolkningen och skyddet som turismen bidrar till.

Regnskogen i Bwindi var fantastiskt vacker, och från höjderna såg vi dimhöjlda bergstoppar runt omkring så långt ögat nådde. Mycket bättre än på film :)

Hänt i veckan

Den gångna veckan har bjudit på flera händelser som är värda att nämna:

Jag fick vara inhoppande volontär på terminsavslutningen för Happy Home-barnen i Old Naledi, ett fattigt område i Gaborone. I en trång skolsal framförde ca 200 barn både afrikanska sånger och engelska julvisor (de förra med betydligt mer passion än de senare), och några visade upp sina talanger i bl.a. bongotrumma och blockflöjt (samma utfall som ovan). Därefter fick varje barn en personlig julklapp, lite fika och en kasse mat att ta med hem till familjen. Verksamheten Happy Home drivs av koreanska missionärer med hjälp av flertalet volontärer i stan - ett verkligt betydelsefullt arbete!

På jobbfronten har slutet på min utlandsinsats klarnat, genom ett sista förlängningskontrakt till och med 31 mars 2o11. Mina delprojekt är relativt långt genomförda, så det är lämpligt att successivt lämna över ansvaret till de botswanska kollegorna. De antyder viss oro för detta och vill att jag ska stanna längre, men hur smickrande det än är så tror jag att alla vinner på att jag återvänder till Sverige. Så ni får vara beredda på att bloggen läggs ner, eller åtminstone på is, framåt april månad...

Men innan dess händer det spännande grejer - jag ska 'fira jul' med bergsgorillorna i Uganda! Jag och Gaboronekompisen Katikka lyckades få tag på var sin licens till Bwindi Impenetrable Forest & National Park den 22 december, så nu laddar vi för fullt för den skumpiga bilresan från Kampala och vandringen i gorillornas regnskog. Som ni förstår bär jag ett leende från öra till öra :)

Och så en bild som inte är från veckan utan förra månaden: jacarandaträdet på parkeringen vid Mogoditshane Sub Land Board, där vi har vårt kontor. Något att bli glad av varje gång man passerar förbi. Trädet har nu visserligen tappat alla sina lila blommor och fått gröna löv, men fotot är värt en plats på bloggen i alla fall.

Långhelg i Kapstaden

Skånekompisen Martina var nyligen på besök, och efter några vardagliga dagar i Gaborone och en safaritrip till Madikwe satte vi oss på flyget till efterlängtade Kapstaden. Alla säger att det är såååå fantastiskt fint där, så förväntningarna var höga... Och de infriades varenda en! Kombinationen charmig storstad och mäktig natur var verkligen nåt speciellt. Åt frukost på guesthouse-balkongen med en klar vy upp mot Taffelberget, där "bordsduken" hängde ner över kanten innan den löstes upp i vinden. Och väl däruppe på tusen meters höjd, efter en hisnande åkfärd i kabinbanan, kunde vi se hela stan, de kringliggande bergstopparna och Robben Island en bit ut i Atlanten. (Tack Kenneth & Anna som tipsade om att se solnedgången därifrån. Magnifikt!)

Vi lämnade Kapstaden en dag för en vända ner till Cape point och Godahoppsudden. Det blåste friskt och havet var så blått det kan bli - hänförande vackert. Riktig fjällnatur i naturreservatet där nere. Floran bjöd på gul protea och rödlila pelargonia och till faunan räknades såväl babian som klipp-dassie (typ megahamster).

Vid Boulders Bay fick Martina dessutom äntligen träffa sina pingviner! De var små, och rättså loja vid vårt besök, men tveklöst väldigt söta.

Våra knappt fyra dagar i Kapstaden med omnejd kunde lätt ha fått vara fler. Och varför inte återvända den 18 februari 2011, då U2 spelar på stadion...?

Två geparder, ett lantställe och en bröllopsfest

Jag har nu äntligen sett - och klappat! - de två (tama) geparderna i Mokolodi Nature Reserve strax utanför Gaborone. De låg lojt i skuggan under en acacia och spann så det knakade när vi klev ur jeepen, så det var bara att sätta sig bredvid och bekanta sig med dem.

Sen kom mamma & pappa på besök några dagar, och det stod mycket på programmet. Först en vända till kollegan Malatsis cattle post Polokabatho, där vi grillade getrevbensspjäll och drack rosévin tillsammans med några grannar till honom. Ett bra sätt att fira Botswanas självständighetsdag (30 september).

Därefter var vi gäster på en stor bröllopsfest i byn Mochudi, när min 'husa' Nkillys dotter Masego gifte sig med sin käresta Senwelo. Där var det mat, musik och dans i Nkillys trädgård hela eftermiddagen; som tur var fick vi platser vid borden under ett partytält så vi slapp sitta ute i solen. Säkert ett par hundra gäster som var med och firade!

-

Nu har mamma & pappa dragit vidare till Namibia, där de reser runt i tio dagar. Själv ska jag ta det lugnt i helgen. Bara lyssna på livemusik på Yacht Club imorgon kväll, och kanske gå till Bull & Bush med ett gäng tjejer på lördag.

Kräftskiva och cirkus

I fredags kväll var det kräftskiva på Sweden House. Närmare 40 svenskar och några andra nationaliteter samlades för knytkalas, och smörgåsbordet dignade som vanligt. Det hade visat sig svårt att få tag på just kräftor, så vi anpassade oss efter utbudet: småhumrar från Sydafrika och tigerräkor från Mocambique. Med en hemgjord kräftlag (dock vanlig dill istället för dillkronor) blev i alla fall smaken nära nog rätt. Och lite snaps, ett schysst sångblad och diverse kräftpynt gjorde susen för stämningen i den kolsvarta vårnatten.

Dagen efter gick några barnfamiljer och jag på cirkus. Minns inte att jag någonsin har varit på en riktig cirkus, så det var världspremiär för min del. Och allt var precis som förväntat, dvs. en sågspånsfylld manege, kinesiska tallriksjonglörer, balanserade elefanter, tokroliga clowner, pimpade pudlar. I pausen kunde man dessutom köpa dricka, popcorn och spunnet socker, så det var en totalupplevelse för alla sinnen :-)

Vår i Gabs

Äntligen lyckades jag ta en utsiktsbild över centrala stan. Passade på när jag var på ett möte på Postens huvudkontor (7 våningen). Det ser som ni märker inte mycket ut för att vara huvudstad, men längs samma gata som fotot togs ligger i alla fall ett tiotal ganska höga kontorshus. Och längs Main Mall ett kvarter bort ligger ministerier, President Hotel och ytterligare några viktiga byggnader, dock utanför min fotovinkel. Nån särskilt vass skyline erbjuds alltså inte.

Våren börjar nu synas i naturen och även kännas i luften genom söta dofter. Mmm, det är så läckert när träden blir orangeröda, gula eller (snart) lila. De flesta blommar på bar kvist; grönskan kommer först med regnen.

Snart helg

Mmm, vad det är skönt utomhus såhär års. Sådär lagom varmt, 25 grader i skuggan, och de enstaka augustivindarna yr runt den röda jorden i små virvlar längs gatorna. Gräset har torkat för länge sen (inget regn sedan maj) men några träd och buskar är fortfarande gröna så det blir en snygg blandning i naturen. Var nere vid dammen förra helgen och käkade lunch på Yacht Club, och - för första gången sen jag kom hit - såg jag ett par små segelbåtar som trotsade halvstiltjen. Har tidigare sett folk vara ute och ro, men detta var nåt nytt. Skulle dock tro att de gav upp ganska snart.

Fick också en annan förstagångsupplevelse samma dag, nämligen att behöva stanna för tåget! Det är inte som sträckan Malmö-Lund, direkt... Synd att det inte går persontåg här längre; förut kunde man åka nattåg upp till Francistown och sen vidare till Bulawayo i Zimbabwe. Men näpp, nu föredrar man att köra egen bil eller att ta bussen om man ska kuska runt.

Denna helg blir förhoppningsvis både loj och social. Ikväll ska jag gå ut och äta tillsammans med tre tjejkompisar från Zambia respektive Zimbabwe. Det blir nog indiskt om jag känner oss rätt. Multi-kulturellt så det förslår :)

Våren är här

Tillbaka i Bostwana efter två och en halv veckas härlig semester hemma i Sverige och en kort vända till Kroatien (vattentempen på skånska ostkusten låg tio grader under Adriatiska havet). Solen skiner varmare än på länge, och kvällarna är om inte ljumma som hemmavid så i alla fall tillräckligt milda för att AC:n kan lämnas avstängd inför natten. Så skönt.

De svenska kollegorna är fortfarande hemma, men snart drar vi allihop igång igen och hoppas på några viktiga steg framåt i projektet. Det är förstås mycket som måste synkas i de sju delprojekten, men ibland är det obegripligt varför det inte går lättare att få saker gjorda. När så gott som alla förutsättningar finns, och de lokala kollegorna både vet vad de vill och oftast är kapabla att fixa det inom sina respektive organisationer. Nåja, vi får väl åter påminna oss prestationsinriktade svenskar att skynda långsamt. Allt har - och tar - sin tid. Eller som en skånsk läkare i stan konstaterade lite lojt häromdagen: "T.I.B." (= this is Botswana). Så sant.

Närmaste veckan ska jag förhoppningsvis träffa min f.d. granne Paxie och spana in deras nya hus inte långt härifrån. Hon är en sån person som jag blir innerligt glad av att umgås med; alltid nära till skratt (och lite skvaller) och med ett varmt hjärta som verkar ha plats för de flesta. Hon kallar dessutom min mamma för min "syster", eftersom hon tyckte att vi var så lika när de träffades förra året. Sånt är kul, och det tycker förstås mamma också.

Sedan ska jag också börja planera för ett par besök i september respektive oktober. Först kommer mamma & pappa en sväng igen, och sen reser min goa kompis Martina hit för att hälsa på i Gabs och dessutom göra Kapstaden ihop med mig. Ser vekligen fram emot allt detta!

Efter VM

Bilden har inget med texten nedan att göra. Tyckte bara den var skojig att visa!





Jaha ja, så var fotbollsfesten över. I en månad har Botswana varit helt insnöat på VM i grannlandet i söder - allt har kretsat kring matcherna och arenorna och vuvuzelorna. Både officiella VM-låten och den där 'Waka waka' har spelats dygnet runt på radion, men lustigt nog är det Coca Colas reklamlåt som nynnas av flest på stan. Och så nu de sista dagarna har mediaintresset slagit alla rekord; skulle bläckfisken Paul tippa rätt igen?! Makalöst roligt att han gjorde det, måste jag erkänna :)

Nu när hela kalaset är över återstår det att se om de långa strömavbrotten upphör och vi får tillbaka den Internet-hastighet som vi hade innan Sydafrika ströp linorna till förmån för alla internationella mediasändningar. Det vore inte fel.

I övrigt är det ynka fyra dagar kvar till jag sätter mig på flyget för en ett par veckors sommarsemester i Sverige. Värmeböljan är kanske över när jag kommer hem, men det ska i vilket fall bli oändligt skönt med ljusa, ljumma kvällar och promenader i skogen och längs kusten. Längtar efter dofterna av allt det gröna. Och så familjen förstås. Ska ner till Skåne en vända också och hälsa på en massa goa vänner. Can't wait!

Fotbolls-VM mitt i iskalla vintern

Sicket galet tutande det är överallt! Åkte ner till Pretoria förra helgen och upplevde matchen mellan Ghana och Serbien. Ingen höjdare rent spelmässigt, men det var en sån fantastisk stämning kring och på arenan att själva fotbollen liksom kom i andra hand. Gissningsvis två tredjedelar afrikaner på läktarna, alla med Ghanas och Sydafrikas färgglada flaggor speglade i kläder, ansiktsmålningar och vuvuzelas. Dessa enerverande plasttrumpeter… Har förstått att de skapat debatt ända hemma i Sverige ;) Kul i vilket fall att fotbolls-VM drar blickarna till södra Afrika och att det är övervägande positiva nyheter som kablas ut. Inte ofta det är så, så sydafrikanerna tar verkligen chansen nu att visa upp de härliga sidorna av sitt land och sin kultur!

Men, det är KALLT. Vintern här nere är svår att tänka sig om man inte har upplevt den. Strålande dagar med runt 15 grader kring lunchtid (som en fin svensk vårdag ungefär), men så fort solen går ner vid 18-tiden blir det kolsvart och svinkallt på ett kick. Senaste nattemperaturerna har legat runt noll grader, med ett par dippar så det har varit frost i gräset när jag kört till jobbet vid 7.30-tiden. Låter kanske inte så farligt i svenska mått mätt, men betänk att husen har tunna tegelväggar utan isolering, otätade englasfönster och i bästa fall (som i mitt lilla hus) ett par AC som blåser värme i vardagsrummet och sovrummet. Om det finns ström, det vill säga… Och det gör det inte 24 timmar om dygnet just nu. Botswana köper i stort sett all el från Sydafrika, och när Sydafrika behöver mycket av den varan för egen del stryper de förstås exporten till oss och andra. Då är det power sharing som gäller i Gaborone, vilket innebär att de olika stadsdelarna turas om att ha ström! En till två timmar varje morgon, eftermiddag eller kväll är det alltså ofta strömlöst på kontoret och hemma. Det jobbigaste är att det inte annonseras i förväg var & när det inträffar, så det kommer i regel som en överraskning mitt i ett möte eller när man precis ska skicka ett mejl (om Internet fungerar, vilket det inte heller gör så regelbundet just nu). Våra lokala kollegor konstaterar då bara helt oberört att de inte kan göra det som de hade tänkt, och sätter sig lugnt och väntar på att strömmen ska komma tillbaka, medan vi svenskar blir aningen frustrerade, känner oss oproduktiva och sätter igång att jobba med nåt annat under väntetiden. Ett typexempel på den kulturskillnad som vi upplever här nere dagligdags!

Så var det vinter igen

Burr, det är kyligt om kvällar och nätter nu. Och eftersom jag lyckades dra på mig en förkylning under studieresan till Gävle förra veckan (tre botswanska kollegor och jag lärde oss om det svenska adressystemet) känns det ännu ruggigare. Sitter hemma i mitt lilla hus och kurar under en varm filt och sippar honungsvatten. Hoppas piggna till inom kort, för jag har en biljett till Ghana-Serbien på söndag. Jepp, jag ska till fotbolls-VM!

Annars är det fullt upp med pilot-projektet i Matebele, en by några mil norr om stan. Vi kör på en extravecka nu, och sen ska vi börja stämma av all insamlad info mot de uppgifter vi kan hitta i Land Board-arkiven. Kommer bli en utmaning, helt klart, eftersom där är en salig röra bland de papper som finns. Får se hur mycket vi lyckas verifiera och vad som återstår att ta ställning till utan uppbackning av formella dokument. Behovet av en sådan här systematisk äganderättsutredning är verkligen stort, så de inblandade gör förhoppningsvis sitt bästa för att vi ska lyckas.

Ett riktigt lantställe

Efter 15 månader i Botswana har jag äntligen fått se och uppleva en riktig cattle post, dvs ett boskapsställe ute på vischan. Vår lokale projektledare hade bjudit dit mig och ett par svenska kollegor så att vi skulle förstå vad det är som i stort sett alla botswanier suktar efter och de lyckligt lottade ägnar all sin fritid åt, även om man är högt uppsatt tjänsteman inom ministeriet.

En och en halv timma från Gaborone, mitt ute i bushen, fann vi en välordnad liten "gård" med tre lehyddor, en plats för den öppna elden (köket) och ett antal inhägnader där kor & getter hölls inne och hyenor & leoparder ute. Hela stället andades lugn och ro - en makalöst charmig och väldigt afrikansk atmosfär! Vasstak på hyddorna, pickande hönor, grälla plaststolar placerade i skuggan under ett träd och kall öl från en nyligen ditkörd kylbox. Och vår värd och hans arbetare höll sannerligen inte tillbaka på underhållningen. Det slakades en höna och en get som anrättades i gjutjärnsgrytor och på en grill; några kalvar brännmärktes och fick hornen kapade och förseglade; vi följde kossorna genom bushen till vattenhålet en kilometer bort; vi körde till en speciell by i närheten och tittade på hur en planerad och nyanlagd bebyggelse kan se ut på landet. Sen åt och drack vi gott tillsammans med ett par grannar som kom förbi. Pinfärsk kokt getlever var en oväntad delikatess!

Var helt slut efter denna härliga heldag med både action och lojt socialiserande i glada vänners lag. Förstår verkligen varför många av våra lokala kollegor längtar ut till sin cattle post efter en arbetsvecka i stan. Att kossorna är deras 'pensionsförsäkring' gör förstås också sitt till.

Fler Namibia-foton

Atlantkusten: en klassisk träpir ut i havet vid Swakopmund,

och några flamingos (och en pjodd) utanför Walvis Bay.

Och så lite mer öken, för det var så vackert där (nära Sossusvlei).

Namibia!

Under påskveckan avverkades 360 mil på asfalt och sandvägar i Botswana och Namibia. Transportsträckan genom Kalahari var tämligen enformig, med åsnor ståendes i vägen titt som tätt, men sen blev det mer intressant. Namibia är mer varierande än Botswana: en riktig storstad (Windhoek), en härlig kuststräcka (Atlanten, som alltid är kall även här), ordentligt tyskinfluerade semesterorter (både wurst och skaldjur på menyn, tack för det!) - och exotisk öken. Inget tjafs, bara sand så långt ögat når. Och några hel- eller halvdöda träd och buskar. Att bestiga en hög sanddyn är rättså jobbigt, lite som att trampa vatten trots att man går längs ryggen. Men väl där uppe är det värt besväret! Sossusvlei-området, där fotot är taget, är stort och fantastiskt vackert i soluppgången. De även annars röda sanden blir då ännu rödare i gryningsljuset. Mmmmm, ett måste om man far runt i Namibia.
Fler foton kommer snart...

Varför låtsas?

Längs vägarna häromkring ser man då och då skyltar med texten "Don't litter". Och inte sällan ligger det strax intill en drös ölburkar och annat skräp i vägrenen. Ungefär som hemmavid alltså. Blev därför lite smålycklig över skylten nedan, som satt på ett staket längs gångstigen upp för Kgale Hill. Tycker den är värd en plats på min blogg!

I övrigt är det för tillfället ganska rörigt, mestadels på jobbet. Svårt att få våra lokala medarbetare att ta det ansvar för projektet som krävs för att det ska gå framåt. Det är, för att använda ett svenskt uttryck, mycket snack och lite hockey. Att snacket är synnerligen välformulerat och kommer från hög nivå på ministeriet verkar inte spela nån roll. Och det är väl det som är en aning oväntat, eftersom kollegorna i allmänhet har stor respekt för chefshierarkier. Alla springer runt och löser akuta problem - som i regel har uppstått p.g.a. avsaknad av planering och struktur i arbetet - så ingen har tid att just planera och strukturera! Det är totalt fokus på att bota symptom, medan orsakerna till problemen tillåts kvarstå. Ordet 'långsiktighet' verkar inte finnas i ordförrådet här... Nåja, det är väl därför vi är här; för att stödja organisationen och bidra med lite av den ordning som krävs för att nåt överhuvudtaget ska funka. Vi hoppas på det :)

Fika på Operahuset

Mmmm... Få ställen är så rogivande och välsmakande som No 1 Ladies' Opera House, strax utanför centrum. En gammal lada omgjord till konsertlokal och fikaställe, där man om söndagarna kan få en hemlagad brunch i skuggan. Inklusive lite bubbelvin och chokladkaka - inte dumt alls! Emellanåt ges teaterstycken och musikupplevelser med Botswansk touch, vilket annars inte är så lätt att stöta på i denna sömniga stad.

Väl hemma igen efter fikan - såg förresten en solgul DKW som jag förstås fotade till brorsan! - försökte jag spana efter OS-inslag på tv. Svårt. Ett par sydafrikanska sportkanaler visar sammandrag sisådär ett dygn i efterskott, men de fokuserar hellre på bob och skridsko än skidåkning och hockey. Och det är inte lönt att köra web-tv med mitt sega Internet. Så det blev inte mycket av det försöket att hänga med i medaljyran. Nåja, jag överlever :)

Trädgårdsförsök och toppbestigning

Tro det eller ej, men jag har nu anlagt 'trädgård'! Mina ca 7 kvm vacker röd jord intill uteplatsen pryds nu av tio plantor av suckulenter, strelitzia och prydnadsgräs. Inte så att de fyller upp hela klabbet men det ser rättså fint ut. Ett par naturstenar till det så blir det lite mer kontraster och variation i min tämligen rätvinkliga naturruta. Ska köpa ett par utekrukväxter också, kanske en klängig bouganvilla eller en wild grape, att ställa på betongplattan bredvid mina vita plastutemöbler.

Och som grädde på moset, lök på laxen eller vad som nu kan synas lämpligt: jag har (efter nästan ett år i Gaborone) tagit mig i kragen och knatat/klättrat upp till toppen på Kgale Hill tillsammans med ett gäng svenska expats. Inte nån större utmaning i sig, för berget är bara ca 300 m högre än marken runtomkring, men ändå! Väl där uppe bjöds vi en härlig utsikt över hela stan, vilket ju till stor del var poängen med hela övningen. Finns det ingen sky bar i city får man alltså gå upp på ett berg i närheten :)

Högsommar igen

Tvära kast - nu är det sökande efter skugga som gäller. Solen steker och det är runt 40 grader, så vargavintern hemma i Sverige känns redan avlägsen. Skönt att vara tillbaka i Gabs, med både jobb och fritidspysselsättning. På det senare schemat står att göra nåt slags trädgård på de ca 3 x 2 meter öppen jord bredvid min lilla uteplats. Gräsmatta lockar inte, så det blir nog några suckulenter och marktäckare. På den lilla markremsan längs muren mot gatan växer redan vattenmelonplantor så det knakar. Har ingen aning om hur de kom dit, men Nkilly (som sköter om huset och tvätten åt mig) säger att de kommer att ge fin frukt så de får förstås vara kvar.