Exit Botswana

Så har tiden i Botswana nått sitt slut, i alla fall för den här gången... Sista veckorna var hektiska både på jobbet och hemma; årsrapportering och ny Work Plan för projektet, och så skulle jag förbereda min plåtbabian och en hel del andra grejer för flytten till Sverige. (I bästa fall kommer de fram om nån vecka, men man vet aldrig.) Det blev dock tid till en rad sociala happenings också, såsom en avskedsfest med ett stort gäng från Ministry of Lands and Housing och en privat lunch på Sanitas för de närmaste vännerna (se fotot ovan). Lite vemodigt att lämna alla, men vi skildes med ett "på återseende" så det kändes bra trots allt. Allsången som Stenbecks hade diktat ihop värmde lite extra - tack för den :) Och som inte detta skulle vara nog träffade jag även Kungen några dagar innan hemresan! Jajamensan, självaste HKH Carl XVI Gustaf var på statsbesök och poppade förbi Sweden House en knapp timma en onsdagförmiddag och hälsade på alla svenskar i stan. Ambassadör Tejler tyckte att Kungen borde få veta lite vad Lantmäteriet pysslar med i Botswana, så jag fick till och med en pratstund med hans majestät innan han susade vidare på studiebesök och safariturer. Ja, tänk vad två år går snabbt såhär med lite distans. Har svårt att sammanfatta tiden i Botswana med några få ord, men summa sumarum har det varit två väldigt intressanta år med: härliga människor, unika upplevelser och en del frustration inte minst i jobbet; oändliga bushslätter, stekande sol och isande vinternätter; giraffer, lejon och flodhästar uppe i norr och babianer runt husknuten; oslagbar oxfilé, grillad get och intetsmakande papa (majsmjölsgröt); sköna mötesplatser såsom Sanitas, Bull & Bush och Gaborone Dam med dess Yacht Club. Listan kan göras mycket längre, men jag stannar där. Slutligen... Är innerligt tacksam för att jag har fått bo och verka i Botswana under dessa år. Södra Afrika har en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer säkert att återvända förr eller senare.

Knappt en månad kvar

Sorry, men det blev inga foton i Cape Town. Min kamera, bland andra saker i min lilla Haglöfsrygga, stals efter att några busar slagit in rutan på kollegan Pers bil när vi var på grillkväll i Gabane helgen innan. Trist förstås, men sånt händer. Får köpa en ny kamera vid tillfälle. Kan dock intyga att U2-konserten på nya fotbollsarenan nere vid Waterfront i CT var fantastisk! Scenkonstruktionen ('the claw') gjorde sig grymt bra nästan mitt på plan, och de visuella effekterna som visades i 360 grader inne på stadion lyfte musikframträdandet till en extra dimension och försatte 75 000 fans i ett lyckorus i två timmar under fullmånen. Den bästa konsert jag upplevt någonsin :)

Nu till rubriken på dagens blogg. Har en flygbiljett till Sverige den 31 mars och försöker tänka mig hur det ska gå till att flytta hem. Inte så mycket ur praktisk synvinkel (även om det hade varit enklare om jag hade någonstans att bo) utan mer på det mentala planet. Ganska kluvna känslor, ska jag erkänna, även om jag på många sätt ser fram emot att komma tillbaka till ordningen & redan i landet Lagom. Efter drygt två år i det snyggt förklädda kaoset här nere... Jobbmässigt känns det ofta rätt hopplöst det vi försöker göra, och vissa dagar vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Typ att om kopieringspappret tar slut på ett myndighetskontor kan personalen inklusive cheferna sitta och göra ingenting - i veckor! Initiativförmåga = noll, och alla förväntar sig att nån annan ska lösa problemet. Jag skämtar inte; såg det med egna ögon igår. Igen. Men å andra sidan finns det så många andra saker här som är sympatiska, såsom att alla man möter är vänliga och tar sig tid att slöprata en stund. Och att man alltid får ett leende eller tummen upp när man som bilist lämnar företräde åt en fotgängare som går över gatan. Små detaljer i vardagen, javisst, men det är sånt som jag kan sakna hemma där många stressar fram halvt instängda i sig själva.

Längtar i alla fall makalöst mycket efter en svensk vår, med all dess grönska och dofter och uppvaknande uteserveringar. Så jag ska nog trivas när jag kommer hem till Vänersborg, Göteborg, Malmö och även Gävle emellanåt.

På fotot ovan ser ni min kära plåtbabian som för dagen har fått en friåkare i form av en välkamouflerad groda. Samma (?) groda brukar sitta vid min ytterdörr och vänta på mig när jag kommer hem om kvällarna.

CT + U2 = true

Så jäkla gôtt att jag fick tag på ett par biljetter till U2-konserten på fredag kväll! Ett utmärkt skäl att ta ett par dagar ledigt från jobbet och sticka ner till sköna Kapstaden en gång till. Bono och gänget spelar där på nya fotbollsstadion nere vid havet, och förband är duon Amadou & Mariam från Mali, så det blir garanterat en upplevelse. (Jo, jag var på samma konsert på Ullevi sommaren 2009, men vem vill inte ha en sån favorit i repris?)

Ska försöka få till en dagstur bland vingårdarna i närheten också, sannolikt i Stellenbosch-området. Och om tiden medger tar jag gärna linbanan upp på Taffelberget igen. Utsikten därifrån slår det mesta. Återkommer efter helgen med en rapport och i bästa fall ett par foton.

Nytt år i Botswana

Regn, regn och ännu mer regn. Eller PULA!! som botswanerna tjoar glatt när det öser ner. Kan iofs förstå dem, för det tog lång tid innan torkan gav upp (knappt en droppe på sju månader). Sedan jag kom tillbaka till Gaborone efter julen i Uganda har det regnat i stort sett varje dag, till och från. Vädernissarna från SMHI som är här och tittar till 'sitt' projekt jublar över imponerande statistik - 170 mm på ett dygn?! - medan vi andra börjar längta till stabilare tider då man inte behöver ha en Plan B för det tänkta grillkalaset. Ett klart i-landsproblem, men ändå.

Mellan skurarna har jag firat nyår hos norsk-botswanska paret Håvard & Sitha, läst en massa sköna böcker (bl.a. 'Timbuktu' av Paul Auster) och haft besök av kollegan Lars från Gôtet. Det är han och Gabs-familjen Farringtons dotter Lisa som är ute på dammen och kayakar på fotot ovan. I Lars resväska fanns en flaska glögg och ett paket pepparkakor nedsmusslade, vilket jag verkligen uppskattade!

Hemmavid har min lilla trädgårdstäppa börjat få fason. Ingen blomma på strelitzian än, men de andra växterna tar sig ordentligt och gör den sterila betongen runt omkring mindre framträdande. Skulle nästan våga mig på att kalla min altan mysig nu :) En bidragande orsak är förstås min plåtbabian, som häromdagen hade en fet groda sittandes på svansen. Knappast symbios i nån ekologisk bemärkelse, men charmigt ändå. Annars är det mest triljoners myror och skapbaggar som invaderar, för att inte tala om mygg - hu! Det sägs till och med vara fara för malariavarianten här nu när det har regnat så mycket.