Volvo, villa och vovve (nästan)

Ett tag sen jag bloggade nu, men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Mycket har hänt, både på jobbfronten och "hemma". LAPCAS-projektet (Improvement of Land Adminstration Procedures, Capacity and Systems in Botswana) har startat upp ordentligt, med ett gott gäng lokala nyckelpersoner engagerade, och vi har fått våra projektbilar levererade. Kör därmed runt i stan i en mustigt blå Mazda 3, som jag gillar skarpt. Projektkontoret i utkanten av city är ännu inte klart för inflytt, men vi reder oss bra tillsvidare i ett par rum i Swedesurveys lokal. De galna åskskurarna som dundrar fram nån dag emellanåt tar andan ur vår ADSL-uppkoppling, men annars funkar det mesta lika bra som hemma. Fysiskt har jag vant mig vid värmen, och myggen verkar ha dragit vidare till nya blodomlopp, så det tuffaste nu är väl att lunchen på vardagarna infaller mellan kl. 13 och 14, vilket leder till ett idogt kurrande i min mage från sådär kvart över tolv. Förstås ett riktigt i-landsproblem, som jag försöker hantera med värdighet...

Bostadsfrågan har också löst sig på ett ypperligt sätt; bor sedan två veckor i ett townhouse (litet tvåvånings radhus) inne på samma område som The Grand Palm, ett stort hotellkomplex med konferensanläggning m.m. Lugnt och välbevattnat alltså, och med närhet till faciliter som frisör, pool och ett par restauranger. På min gård bor en blandning av alla möjliga typer av folk, både botswanier och utlänningar, singlar och barnfamiljer, och det känns väldigt tryggt och trevligt. Det händer att några vervet monkeys hoppar omkring vid soptunnorna och busar, men det allra bästa är faktiskt att det finns en liten gråtigrerad katt hemmahörande på loftgången intill. Den är lika kelen som bedårande, så jag får utan problem utlopp för all min klapp-abstinenes (Klorben därhemma i Åkarp är dock förstås allra finast). Har en liten uteplats som vetter mot vägen mellan Gabs och Mogoditshane, där vårt blivande kontor ligger, men den är totalt kal så när som på en rostig torkställning och en ung planta av ett flamboyantträd, så jag ska åka ner till Sanitas i helgen och köpa några stora växter i kruka. Mysfaktorn behöver definitivt jobbas på på den sidan av huset. Inomhus är det genomgående grönt klinker och vitputsade väggar, och med förra veckans påfyllning av möbler från Swedesurveys gamla lägenheter börjar det bli riktigt schysst. Nu ska bara varmvattenberedaren i köket lagas, och den tokslitna ytterdörren bytas, och hängrännan ovanför entrén tätas, och 10% av klinkerplattorna fogas om, och... (Ungefär som hemma alltså!)

Bokstavligheter

Nära Sikhalls badplats hemmahemma vid Vänern bor en familj med efternamnet Solvarm*. Ett skönt namn som skulle passa bra här. Den gångna veckan har varit en mix av några häftiga åskväder och stekande sol, och trots mycket inomhusarbete har jag lyckats bränna axlarna en smula. Satt ute under en halvparasoll i en kvart eller så i lördags, vilket förstås satte sina rodnande spår. (Att man aldrig lär sig...) På tal om passande namn, förresten, det finns en riktig skämtare på "Lantmäteriet" här som heter Pajas! Vet inte hur det stavas, men det uttalas i alla fall så. Och han lever sannerligen upp till förväntningarna. En annan skön person som vi jobbar med bär efternamnet Morebodi. Och jo, det stämmer väldigt bra det också. Han är runt 60 och har, förutom sin pondus, det breeedaste leendet söder om Sahara. I båda avseendena har han ganska tuff konkurrens, för många här är stora (big is beautiful) och det är alltid nära till skratt. Fascinerande att humorn är så lika jämfört med hemma, och att man kan skoja med både tjejerna i kassan på Spar och de kostymklädda höjdarna på ministeriet. Inte konstigt att jag trivs och känner mig välkommen i det här landet!

*De har byggt en fantastisk timrad eko-villa inuti ett gigantiskt växthus, där de odlar både kiwi och persikor längs väggarna. Har ni vägarna förbi i sommar kan ni boka in er på en guidad tur (jag har deras mailadress)