Vacker vit jul

Snö - massor av snö! Sällan har vi i sydväst-Sverige haft en sån vinter redan till jul. Det är bara att dra på sig långkalsongerna, pulsa ut och njuta av härligheten. Svårt att tänka sig den stekheta sommaren i Botswana just nu...

Snart jul...

Trettonde december, och det är soligt och varmt högsommarväder i Gaborone. Julstämningen är svår att få till, trots att det dyker upp en och annan glittrig påminnelse i skyltfönstren. Tomtar, renar, granar - till och med en uppblåst snögubbe på köpcentret Riverwalk. Tja, varför inte?

Jobbar nu måndag till torsdag, sedan sätter jag mig på flyget till Göteborg. Ska bli skönt att komma hem ett par veckor. Hoppas förstås på lite snö och gnistrande vinterväder; skulle kännas exotiskt.

Önskar er alla en fridfull jul och ett riktigt gott nytt år 2010!

And - finally - a special greeting to Rob and all other friends that I neglect (sorry...) by writing in Swedish on this blog: Wish you a peaceful Christmas and a sparkling new year!

Lucia i Gabs

Så har det varit svensk/skandinavisk fest på Sweden House igen! Något tidigt firades lucia, med glögg, lussetåg och ett dignande julbord mitt i sommarvärmen. Min i juli inköpta jubileumsblandning från Tirups örtagård kom väl till pass - en snaps som uppskattades av såväl exil-skåningar som f.d. Kirunabor.

Så återstår tre veckors intensivt jobb med LAPCAS-projektet innan det blir julledigt. Botswana lär stanna av helt från mitten av december till mitten av januari (deras semestermånad), så vi svenskar passar också på att ta ledigt för att träffa familj och vänner. Själv åker jag hem till Sverige en vända, framför allt för att bli gudmor till lilla Hanna - familjen Karlssons senaste tillskott. Ska bli mysigt att träffa alla igen.

Fullt upp i sommarvärmen

Long time… Senast jag skrev hade jag nyss kommit tillbaka till Botswana efter en svensk sommarsemester. Nu lär det vara höstrusk eller till och med snö därhemma, medan vi börjar känna av den afrikanska sommaren. Hett är det (runt 35 grader), och solen steker, men luften är torr och fin så det är drägligt än så länge. Och tack och lov för air condition, både på kontoret och hemma.

Det som verkligen är höjdpunkten såhär års är jacaranda-träden som har stått i full blom några veckor nu. Klarlila blommor på bar kvist – makalöst vackert! Magnoliorna i Lundagård om våren smäller iofs högre, men detta är näst bäst och för oss nordbor mer exotiskt.

Mycket har hänt sedan sist. Först och främst har mamma och pappa varit här och hälsat på, vilket var jätteskoj på många sätt. Kul att visa dem min värld, både socialt och kring jobbet, och härligt att de fick en lyckad safari-resa upp till Chobe och Okavango. Vi gjorde alla ”måsten” i Gabs, dvs. Sanitas, Yacht club och National Museum, och även några turer utanför stan, bl.a. till ett hantverkskollektiv i Gabane där vi hittade fina keramik- och glaspryttlar. Vi lyckades till och med gå på opera! En mycket fantasirik uppsättning kallad Okavango Macbeth, som visades i ett mycket charmigt miniformat på Ladies’ No 1 Opera House, en ombyggd lada i utkanten av stan. Vi var ca 60 pers i publiken (= fullsatt) och runt 20 sångare på scenen strax framför våra fötter. Babianerna stod i centrum i denna lustiga opera, som förhoppningsvis går upp vid fler tillfällen. Det strösslas inte direkt med kultur här i stan till vardags, så en sån här happening är klart värd att upprepa.

Jag har dessutom flyttat till ett nytt litet hus, strax nedanför Kgale Hill i södra delen av Gabs. Det blev för bullrigt där jag bodde förut; den redan hårt trafikerade vägen alldeles utanför mitt sovrum håller på att utvidgas till fyra filer, vilket innebär anläggningsstök sju dagar i veckan utöver ordinarie stök. Kunde till slut inte sova vettigt om nätterna. Men här på Kgale Manor är det lugnt och skönt, så jag är helnöjd. Och gäster är fortfarande varmt välkomna!

I övrigt är det massor att göra i projektet. Det är ofta väldigt svårt att planera med framförhållning, för mycket sker ad hoc här (ända upp på ministerienivå), men jag börjar vänja mig. Medarbetarna, i mina delprojekt främst från Department of Surveys and Mapping och ett antal Land Boards, är sköna kollegor och vi jobbar bra ihop. Har därför bestämt mig för att tacka ja till att stanna ett år till. Vi drar igång ett pilotprojekt i en by några mil norr om Gaborone framåt mars nästa år, vilket ska bli väldigt intressant. Mycket att förbereda innan dess, så vi kommer att ha fullt upp. Andra halvan av december och första av januari är dock semestertid för botswanierna; ska bli skönt med ett litet break i jobbet. Även jag passar på att ta ledigt ett par veckor – åker hem till Sverige över jul och nyår. Kanske ses vi då. Kommer dock ägna mig mest åt närmaste familjen, i Vänersborg och Lindome.

Back in Botswana business

Har just återvänt från tre och en halv veckas sommarsemester hemma i Sverige. Lyckades uppenbarligen pricka in veckorna mellan två schyssta värmeböljor, men det var i alla fall härligt med de långa, ljusa kvällarna och alla dofter från grönska till grillpartaj. Plockade blåbär och kantareller, bodde på ett slott (Bäckaskog), fick en höghastighetsupplevelse på en Honda och avslutade sedan på bästa möjliga sätt: med magnifika U2 på Ullevi! Träffade många vänner både i södern och längre upp i landet, och det kändes ganska vemodigt att lämna dem när semestern var slut.

Till min stora lättnad var vintern över när jag kom tillbaka hit till Gaborone. Har inte behövt ha värmefläkten på ens på nätterna, så det får väl anses som ett vårtecken! Och solen börjar värma på bra. Det var ganska lugnt på kontoret första veckan, men nu när alla utom en kollega är på plats kör vi på ordentligt igen. Första helgen kändes dock lite seg - vad tusan gör man i Gaborone egentligen? - men det löste sig genom en lunch på Sanitas, ett försök till tennisspel och en grillkväll hos svenska vänner.

Funderar en del över en eventuell fortsättning här nere. Antingen tacka för mig och åka hem till Sverige igen i februari - eller förlänga kontraktet och stanna ytterligare ett år, till början av 2011. Mycket att väga in; jobbet (LAPCAS-projektet), det sociala livet i Gabs och inte minst hur det skulle vara att komma hem igen. Inte nåt självklart val, det är det enda som är säkert… Men jag försöker att vara cool och lita på att jag hittar rätt ”svar” när det väl är dags att sätta ned foten. Så enkelt det låter, va? ;)

Sökes: isskrapa

Det är vinter och kallt i Gaborone nu. Jättekallt. Nattfrosten ger sig visserligen så fort solen går upp, men kylan sitter kvar i väggarna långt in på eftermiddagarna. Ska bli väldigt skönt att komma hem till de ljumma, ljusa sommarkvällarna i Sverige några veckor...

Midsommar mitt i vintern

Det kryllade av svenskar och andra nordbor i trädgården på Sweden House i lördags, när det firades midsommar i paret Stenbecks lika entusiastiska som geniala regi. (Bosse Larsson, släng dig i väggen!) Det blev ett i Gabs sällan skådat knytkalas och en midsommarstång lövad med ficuskvistar och färgrika gerbera. Härlig stämning med allsköns mat & dryck, och så småningom även dansande smågrodor, den traditionella "raketen" och en lagtävling i irländsk julafton och andra obegripliga grenar. De närvarande botswanierna ömsom tappade hakorna ömsom skrattade på sig åt oss! Gissar att det kan kallas kulturkrock, i ordets bättre bemärkelse.

Nu några hälsningar till er som följer/kommenterar bloggen mer eller mindre officiellt:

Staffan, gott att höra av dig! Uppfriskande med tramsiga spaningar - gärna mer sånt :)

Lars Å, kul att du hänger med! Klart ni fixade kursen för MBK:arna med bravur!

Lena, välkommen! Vi får fundera vidare på vår TV-programidé i sommar.
Jennie, jag ser fram emot vår gemensamma dejt med Bono!

Klorben, länge sen sist... Saknar ditt spinn. Kommer snart hem en vända.

Alina & Elias, får jag komma och bada & busa med er i sommar igen?

Önskar er och alla andra vänner hemmakring en skön semester!

Vintern lurar runt hörnet

Mitten av maj och det börjar bli vinter och därmed kallt. Jo, det är sant - det är nu ganska rått om nätterna, och med oisolerade hus kryper kylan ända in till TV-soffan. Jag har som tur är värmeeffekt på AC:n i sovrummet, men för övriga utrymmen behövs stöd i form av lösa radiatorer eller värmefläktar. Plus fleecetröja och fluffiga innetofflor. Känns förstås lite avigt att behöva bylsa på sig så i södra Afrika, men så funkar det. (I juni lär termometern gå ända ner till noll...)

Dagtid lyser och värmer dock solen från en ljusblå himmel! Vi svenskar går klädda i kortärmat, med en tröja i beredskap för skuggan och kvällen, medan botswanierna har lager på lager av t-shirt, skjorta, kavaj och fleecejacka - och fryser fortfarande. De tycker helt enkelt att vintern är bedrövlig. Vet inte hur jag ska få med mig en av mina projektgrupper på en studieresa till Sverige i november/december; de lider redan av blotta tanken. Kanske lika bra att förlägga besöket i Kiruna eller nåt, så de får the real thing och inte bara nåt gråtrist snöslabb.

Nåväl, nog om vädret. På jobbfronten är vi lyckliga över vårt fina kontor som nu äntligen står redo för inflyttning. Lite kvalificerat IT-trixande bara, så har vi installerade datorer och Internet också. Ska bli skönt att lämna vårt tillfälliga kontor (ett kök i en lägenhet) för en bra lokal med schysst fika-service! Ordet "fika" kanske inte existerar i språket setswana, men botswanierna vet likväl hur det ska vara: kaffe och te (plus milo, en chokladvariant), med mjölk, socker och en blandning goda kex. Och man fikar tillsammans under avslappnade former, vilket förstås också är skoj. Idag var vi väl en tio-tolv personer på förmiddagen, i samband med ett arbetsmöte i en av våra projektgrupper. Det börjar likna nåt, alltså!

Let's go bananas

Veckan innan påsk såg jag äntligen lejon - fem stycken, som låg och slöade i gräset en bit ifrån Kanana Camp inne i Okavango-deltat i norra Botswana. Det var mäktigt på många sätt. Dels för att de är så vackra, dels för att de kan slita isär en antilop på nolltid om de är hungriga. Nu låg de dock och drönade och gäspade ikapp i skuggan av några träd, några meter ifrån safarijeepen vi satt i. Vi iakttog dem ganska länge innan vi åkte vidare i bushen för att finna fler kompisar. Och det blev bra utdelning, med bl.a. giraffer, elefanter, impala och babianer. Plus mängder av fåglar av alla slag, från Maraboustork till Fish eagle, som regerade över de papyruskantade vattenvägarna i deltat. Även i Chobe, en timmas fascinerande flygresa österut med ett litet litet propellerplan, bjöds upplevelser nära naturen. Längs floden, som nu var översvämmad till en sjö, sågs flodhästar, krokodiler och ännu fler elefanter. Där hamnade vi också mitt i en grupp turistande japaner, som vi konverserade lättsamt med under en båttur. Exotiskt på alla sätt, alltså. Det skulle gå att berätta om djur & natur i evighet, för Botswana har allt och lite till, men jag får spara det till senare.

I övrigt, mer jobb- och Sverigerelaterat, kan jag berätta att vi snart har ett projektkontor (på tiden...), att vår första korttidare är här nere och jobbar med oss, att vi har testat fredagsdiscot på Bull&Bush och att det imorgon kväll hålls valborgsfirande med en hel drös svenskar. Jag har lovat ta med min CD med Lunds studentsångare och även bistå med en eller ett par stämmor till "Längtan till landet", så får vi se hur mycket stämning vi lyckas generera. Eld blir det också, och kanske ett eller annat tal. Lite skumt dock, eftersom vintern är på väg - inte våren.

Sedan är det långhelg, tack vare första maj på fredag. Då sticker jag och min nyfunna vän Sofia till andrastaden Francistown för att... ja, det kan man kanske undra (stan lär vara dötrist). Men vi är sugna på att se nåt annat än Gaborone, och bara ha en slöhelg på hotell med sovmornar och långa middagar, så det ska bli avkopplande och mysigt!

Volvo, villa och vovve (nästan)

Ett tag sen jag bloggade nu, men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Mycket har hänt, både på jobbfronten och "hemma". LAPCAS-projektet (Improvement of Land Adminstration Procedures, Capacity and Systems in Botswana) har startat upp ordentligt, med ett gott gäng lokala nyckelpersoner engagerade, och vi har fått våra projektbilar levererade. Kör därmed runt i stan i en mustigt blå Mazda 3, som jag gillar skarpt. Projektkontoret i utkanten av city är ännu inte klart för inflytt, men vi reder oss bra tillsvidare i ett par rum i Swedesurveys lokal. De galna åskskurarna som dundrar fram nån dag emellanåt tar andan ur vår ADSL-uppkoppling, men annars funkar det mesta lika bra som hemma. Fysiskt har jag vant mig vid värmen, och myggen verkar ha dragit vidare till nya blodomlopp, så det tuffaste nu är väl att lunchen på vardagarna infaller mellan kl. 13 och 14, vilket leder till ett idogt kurrande i min mage från sådär kvart över tolv. Förstås ett riktigt i-landsproblem, som jag försöker hantera med värdighet...

Bostadsfrågan har också löst sig på ett ypperligt sätt; bor sedan två veckor i ett townhouse (litet tvåvånings radhus) inne på samma område som The Grand Palm, ett stort hotellkomplex med konferensanläggning m.m. Lugnt och välbevattnat alltså, och med närhet till faciliter som frisör, pool och ett par restauranger. På min gård bor en blandning av alla möjliga typer av folk, både botswanier och utlänningar, singlar och barnfamiljer, och det känns väldigt tryggt och trevligt. Det händer att några vervet monkeys hoppar omkring vid soptunnorna och busar, men det allra bästa är faktiskt att det finns en liten gråtigrerad katt hemmahörande på loftgången intill. Den är lika kelen som bedårande, så jag får utan problem utlopp för all min klapp-abstinenes (Klorben därhemma i Åkarp är dock förstås allra finast). Har en liten uteplats som vetter mot vägen mellan Gabs och Mogoditshane, där vårt blivande kontor ligger, men den är totalt kal så när som på en rostig torkställning och en ung planta av ett flamboyantträd, så jag ska åka ner till Sanitas i helgen och köpa några stora växter i kruka. Mysfaktorn behöver definitivt jobbas på på den sidan av huset. Inomhus är det genomgående grönt klinker och vitputsade väggar, och med förra veckans påfyllning av möbler från Swedesurveys gamla lägenheter börjar det bli riktigt schysst. Nu ska bara varmvattenberedaren i köket lagas, och den tokslitna ytterdörren bytas, och hängrännan ovanför entrén tätas, och 10% av klinkerplattorna fogas om, och... (Ungefär som hemma alltså!)

Bokstavligheter

Nära Sikhalls badplats hemmahemma vid Vänern bor en familj med efternamnet Solvarm*. Ett skönt namn som skulle passa bra här. Den gångna veckan har varit en mix av några häftiga åskväder och stekande sol, och trots mycket inomhusarbete har jag lyckats bränna axlarna en smula. Satt ute under en halvparasoll i en kvart eller så i lördags, vilket förstås satte sina rodnande spår. (Att man aldrig lär sig...) På tal om passande namn, förresten, det finns en riktig skämtare på "Lantmäteriet" här som heter Pajas! Vet inte hur det stavas, men det uttalas i alla fall så. Och han lever sannerligen upp till förväntningarna. En annan skön person som vi jobbar med bär efternamnet Morebodi. Och jo, det stämmer väldigt bra det också. Han är runt 60 och har, förutom sin pondus, det breeedaste leendet söder om Sahara. I båda avseendena har han ganska tuff konkurrens, för många här är stora (big is beautiful) och det är alltid nära till skratt. Fascinerande att humorn är så lika jämfört med hemma, och att man kan skoja med både tjejerna i kassan på Spar och de kostymklädda höjdarna på ministeriet. Inte konstigt att jag trivs och känner mig välkommen i det här landet!

*De har byggt en fantastisk timrad eko-villa inuti ett gigantiskt växthus, där de odlar både kiwi och persikor längs väggarna. Har ni vägarna förbi i sommar kan ni boka in er på en guidad tur (jag har deras mailadress)

Smakprov på vilt

Veckan som gick kom att innehålla allt från möten på ministeriet (Ministry of Lands and Housing= vår samarbetspartner) till en runda ut bland de vilda djuren. Och så firade jag för första gången i livet min födelsedag mitt i sommaren! Dessa tre upplevelser hade alla sin charm, och de två senare inföll dessutom samtidigt - i Mokolodi Nature Reserve strax utanför Gaborone. Ett rejält område, ca 5000 ha, som utgör ett fritt hem för bl.a. babian, struts, kudu, impala, zebra, vårtsvin, mungo, häger och diverse pjoddar som jag inte kände igen. Även ett par exemplar av elefant och cheeta bor i parken, men dessa är tämjda respektive inhägnade. (Cheetan jag såg spann högt trots det!) Noshörning och giraff ska också gå att se, men de behagade hålla sig undan på vår rundtur. Mokolodi går förstås inte att jämföra med de riktigt stora reservaten, med milsvidda savanner och alla 'the big five', men som citynära smakprov är det ett fint ställe. Och så har de god glass i restaurangen, som skuggas av snygga Marula-träd. Det ordnas till och med barnkalas, med saft & hamburgare och allt sånt, men momentet bollhavslek är här förtjänstfullt utbytt mot en skumpig safaritur i parken. Det gäng ungar jag såg verkade inte misstycka!

I och utanför stan

Den är sannerligen ingen stor huvudstad, Gaborone! Nånstans kring 250 000 invånare och nästan inga höga hus, inte ens i centrumkvarteren. Stan är platt och vidsträckt, och så fort bebyggelsen upphör i utkanterna är man ute på vischan. Där möter man härligt rödbrun sand, frodigt gräs, låg buskvegetation och ett och annat träd (thorn tree eller acacia). Och betande getter, kor, åsnor, hästar och irrande pärlhönor. Bushen är grönare än någonsin, sägs det, för det har varit mycket regn nu i sommar. Till och med Kalahariöknen (som egentligen inte är så mycket öken utan mer stäpp) lär stå i blom! Får försöka ta mig dit till helgen, för nåt sånt exotiskt vill jag inte missa.

Gaborone centrum lider rätt hårt av etableringen av stora köpcentra i utkanterna av stan - inte olikt hur det är hemma. På dessa 'malls' finns allt man kan tänkas vilja köpa (kläder, skor, väskor, hemelektronik m.m.). Riktigt bra matställen finns också, med t.ex. indiskt och italienskt. Nötkött är det som gäller i första hand - och det är fantastiskt gott! Bättre oxfilé än hemma, helt klart. Även kycklingrätter är vanliga, och på vissa ställen även fisk (från Sydafrika). Till detta dicker man främst ljus lager eller läskeblask, men det finns förstås även sydafrikanskt vin på de flesta ställen. Mat och dryck är billigt i våra mått mätt, en bra varmrätt med ett par glas vin eller öl ligger runt en hundring.

Om man vill ha en lite lugnare miljö finns ett paradis som heter Sanitas - en riktigt fin handelsträdgård med en skönt skuggig 'tea garden'. Känner på mig att jag kommer att tillbringa en del ledig tid där! Har redan skaffat mig en basilikaplanta, och en fin kruka, som nu pryder köksbordet i den annars rättså trista lägenheten vi bor i för tillfället. Det blir säkert fler växtinköp framöver!

Bilderna visar State House i city (observera att staketet är målat i botswanska flaggans färger), en söndagslunch på Sanitas, samt lite typisk landsbygd sedd genom vindrutan på vår Land Cruiser. Det finns mycket, mycket mer att visa - häng med på bloggen framöver så får ni se mer! Ska också berätta om alla sköna människor jag möter.

Solvarma kramar till er alla!

På plats i Gaborone

Från den råkyliga vintern i Skåne till ett soligt och sommarvarmt (runt 30 grader) Botswana. Jag är i Gaborone, eller 'Gabs' som man säger här. En omställning som tog ett par dagar att landa i, men som nu känns helt rätt. Det är ju klart skönare med shorts & sandaler än jeans & läderstövlar! Solen steker på bra, så det gäller för mig som blek nordbo att hålla mig i skuggan och inte snåla med solskyddsfaktorn såhär i början. Myggen är tyvärr på hugget så fort det blir kväll, vilket är den klart sämsta omständigheten hittills för en sådan myggfavvis som jag uppenbarligen är... Så jag stinker MyggA så fort jag lämnar lägenheten efter klockan 18!
Nästa inlägg kommer nog att handla om stan. Det verkar vara ont om skybars, men det finns andra oaser som inte går av för hackor - vänta bara så ska ni få se & läsa!

Turning year

Undrar vilken skybar jag ska längta hem ifrån i Botswana...