Mitten av maj och det börjar bli vinter och därmed kallt. Jo, det är sant - det är nu ganska rått om nätterna, och med oisolerade hus kryper kylan ända in till TV-soffan. Jag har som tur är värmeeffekt på AC:n i sovrummet, men för övriga utrymmen behövs stöd i form av lösa radiatorer eller värmefläktar. Plus fleecetröja och fluffiga innetofflor. Känns förstås lite avigt att behöva bylsa på sig så i södra Afrika, men så funkar det. (I juni lär termometern gå ända ner till noll...)
Dagtid lyser och värmer dock solen från en ljusblå himmel! Vi svenskar går klädda i kortärmat, med en tröja i beredskap för skuggan och kvällen, medan botswanierna har lager på lager av t-shirt, skjorta, kavaj och fleecejacka - och fryser fortfarande. De tycker helt enkelt att vintern är bedrövlig. Vet inte hur jag ska få med mig en av mina projektgrupper på en studieresa till Sverige i november/december; de lider redan av blotta tanken. Kanske lika bra att förlägga besöket i Kiruna eller nåt, så de får the real thing och inte bara nåt gråtrist snöslabb.
Nåväl, nog om vädret. På jobbfronten är vi lyckliga över vårt fina kontor som nu äntligen står redo för inflyttning. Lite kvalificerat IT-trixande bara, så har vi installerade datorer och Internet också. Ska bli skönt att lämna vårt tillfälliga kontor (ett kök i en lägenhet) för en bra lokal med schysst fika-service! Ordet "fika" kanske inte existerar i språket setswana, men botswanierna vet likväl hur det ska vara: kaffe och te (plus milo, en chokladvariant), med mjölk, socker och en blandning goda kex. Och man fikar tillsammans under avslappnade former, vilket förstås också är skoj. Idag var vi väl en tio-tolv personer på förmiddagen, i samband med ett arbetsmöte i en av våra projektgrupper. Det börjar likna nåt, alltså!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aloha!
SvaraRaderaTiden går och sorgen över den plötsligt inställda lunchen i Malmö har lagt sig. Alla synder är förlåtna, magarna mättade och i Sverige nalkas sommaren. Tidvis är det förvisso rått och kallt, men över lag är det ovanligt varmt för årstiden. Ibland är det så varmt att man behöver svalka sig med en kall öl, eller till och med flera. I onsdags träffade jag Aman hos ”unge herr konditor Åkesson”. Fab 4 minus 1 var alltså samlade och väl där svalkade vi oss med åtskilliga Caipirinha, eller snarare Caipirissima eftersom vi använde ljus rom. I vanlig ordning kom vi aldrig till saken, höll oss inte till ämnet och saknade röda trådar. Känner du till att Åke är förlovad? Om inte, så vet du det nu. Jag har inte stavat fel heller. Det ska vara v och inte r…
Själv är jag fast i Svedala, och då menar jag verkligen Svedala. Bokskogen är som vackrast, golfrestaurangen är anständig och finanskrisen är något vi ännu endast har hört talas om. På senare tid ekar ordet i korridorerna, och innan ekot dör ut ropas det igen. Kris, kris, potatisgris! Nej, nu blandar jag nog ihop det. Tur det, för allt är inte guld som glimmar. Jag har noterat att Klorben har blogg. Kalle och Hobbe kan dessvärre varken läsa eller skriva. Som tur är har det visat sig gå bra ändå.
Vi, som inte är där du är, saknar dina tillrättavisningar och glada skratt. Have it. I’ll be back / §
Hej Kristin !
SvaraRaderaKul att se att det går bra för dig därborta. Det syns på publiken i Confederation´s Cup att vädret är lite småkallt. Nu har vi iaf kört fastighetsrättsliga kursen för MBK-gänget. Alla överlevde, tro det eller ej !