Sorry, men det blev inga foton i Cape Town. Min kamera, bland andra saker i min lilla Haglöfsrygga, stals efter att några busar slagit in rutan på kollegan Pers bil när vi var på grillkväll i Gabane helgen innan. Trist förstås, men sånt händer. Får köpa en ny kamera vid tillfälle. Kan dock intyga att U2-konserten på nya fotbollsarenan nere vid Waterfront i CT var fantastisk! Scenkonstruktionen ('the claw') gjorde sig grymt bra nästan mitt på plan, och de visuella effekterna som visades i 360 grader inne på stadion lyfte musikframträdandet till en extra dimension och försatte 75 000 fans i ett lyckorus i två timmar under fullmånen. Den bästa konsert jag upplevt någonsin :)Nu till rubriken på dagens blogg. Har en flygbiljett till Sverige den 31 mars och försöker tänka mig hur det ska gå till att flytta hem. Inte så mycket ur praktisk synvinkel (även om det hade varit enklare om jag hade någonstans att bo) utan mer på det mentala planet. Ganska kluvna känslor, ska jag erkänna, även om jag på många sätt ser fram emot att komma tillbaka till ordningen & redan i landet Lagom. Efter drygt två år i det snyggt förklädda kaoset här nere... Jobbmässigt känns det ofta rätt hopplöst det vi försöker göra, och vissa dagar vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Typ att om kopieringspappret tar slut på ett myndighetskontor kan personalen inklusive cheferna sitta och göra ingenting - i veckor! Initiativförmåga = noll, och alla förväntar sig att nån annan ska lösa problemet. Jag skämtar inte; såg det med egna ögon igår. Igen. Men å andra sidan finns det så många andra saker här som är sympatiska, såsom att alla man möter är vänliga och tar sig tid att slöprata en stund. Och att man alltid får ett leende eller tummen upp när man som bilist lämnar företräde åt en fotgängare som går över gatan. Små detaljer i vardagen, javisst, men det är sånt som jag kan sakna hemma där många stressar fram halvt instängda i sig själva.
Längtar i alla fall makalöst mycket efter en svensk vår, med all dess grönska och dofter och uppvaknande uteserveringar. Så jag ska nog trivas när jag kommer hem till Vänersborg, Göteborg, Malmö och även Gävle emellanåt.
På fotot ovan ser ni min kära plåtbabian som för dagen har fått en friåkare i form av en välkamouflerad groda. Samma (?) groda brukar sitta vid min ytterdörr och vänta på mig när jag kommer hem om kvällarna.
