Vår i Gabs

Äntligen lyckades jag ta en utsiktsbild över centrala stan. Passade på när jag var på ett möte på Postens huvudkontor (7 våningen). Det ser som ni märker inte mycket ut för att vara huvudstad, men längs samma gata som fotot togs ligger i alla fall ett tiotal ganska höga kontorshus. Och längs Main Mall ett kvarter bort ligger ministerier, President Hotel och ytterligare några viktiga byggnader, dock utanför min fotovinkel. Nån särskilt vass skyline erbjuds alltså inte.

Våren börjar nu synas i naturen och även kännas i luften genom söta dofter. Mmm, det är så läckert när träden blir orangeröda, gula eller (snart) lila. De flesta blommar på bar kvist; grönskan kommer först med regnen.

Snart helg

Mmm, vad det är skönt utomhus såhär års. Sådär lagom varmt, 25 grader i skuggan, och de enstaka augustivindarna yr runt den röda jorden i små virvlar längs gatorna. Gräset har torkat för länge sen (inget regn sedan maj) men några träd och buskar är fortfarande gröna så det blir en snygg blandning i naturen. Var nere vid dammen förra helgen och käkade lunch på Yacht Club, och - för första gången sen jag kom hit - såg jag ett par små segelbåtar som trotsade halvstiltjen. Har tidigare sett folk vara ute och ro, men detta var nåt nytt. Skulle dock tro att de gav upp ganska snart.

Fick också en annan förstagångsupplevelse samma dag, nämligen att behöva stanna för tåget! Det är inte som sträckan Malmö-Lund, direkt... Synd att det inte går persontåg här längre; förut kunde man åka nattåg upp till Francistown och sen vidare till Bulawayo i Zimbabwe. Men näpp, nu föredrar man att köra egen bil eller att ta bussen om man ska kuska runt.

Denna helg blir förhoppningsvis både loj och social. Ikväll ska jag gå ut och äta tillsammans med tre tjejkompisar från Zambia respektive Zimbabwe. Det blir nog indiskt om jag känner oss rätt. Multi-kulturellt så det förslår :)

Våren är här

Tillbaka i Bostwana efter två och en halv veckas härlig semester hemma i Sverige och en kort vända till Kroatien (vattentempen på skånska ostkusten låg tio grader under Adriatiska havet). Solen skiner varmare än på länge, och kvällarna är om inte ljumma som hemmavid så i alla fall tillräckligt milda för att AC:n kan lämnas avstängd inför natten. Så skönt.

De svenska kollegorna är fortfarande hemma, men snart drar vi allihop igång igen och hoppas på några viktiga steg framåt i projektet. Det är förstås mycket som måste synkas i de sju delprojekten, men ibland är det obegripligt varför det inte går lättare att få saker gjorda. När så gott som alla förutsättningar finns, och de lokala kollegorna både vet vad de vill och oftast är kapabla att fixa det inom sina respektive organisationer. Nåja, vi får väl åter påminna oss prestationsinriktade svenskar att skynda långsamt. Allt har - och tar - sin tid. Eller som en skånsk läkare i stan konstaterade lite lojt häromdagen: "T.I.B." (= this is Botswana). Så sant.

Närmaste veckan ska jag förhoppningsvis träffa min f.d. granne Paxie och spana in deras nya hus inte långt härifrån. Hon är en sån person som jag blir innerligt glad av att umgås med; alltid nära till skratt (och lite skvaller) och med ett varmt hjärta som verkar ha plats för de flesta. Hon kallar dessutom min mamma för min "syster", eftersom hon tyckte att vi var så lika när de träffades förra året. Sånt är kul, och det tycker förstås mamma också.

Sedan ska jag också börja planera för ett par besök i september respektive oktober. Först kommer mamma & pappa en sväng igen, och sen reser min goa kompis Martina hit för att hälsa på i Gabs och dessutom göra Kapstaden ihop med mig. Ser vekligen fram emot allt detta!