Fotbolls-VM mitt i iskalla vintern

Sicket galet tutande det är överallt! Åkte ner till Pretoria förra helgen och upplevde matchen mellan Ghana och Serbien. Ingen höjdare rent spelmässigt, men det var en sån fantastisk stämning kring och på arenan att själva fotbollen liksom kom i andra hand. Gissningsvis två tredjedelar afrikaner på läktarna, alla med Ghanas och Sydafrikas färgglada flaggor speglade i kläder, ansiktsmålningar och vuvuzelas. Dessa enerverande plasttrumpeter… Har förstått att de skapat debatt ända hemma i Sverige ;) Kul i vilket fall att fotbolls-VM drar blickarna till södra Afrika och att det är övervägande positiva nyheter som kablas ut. Inte ofta det är så, så sydafrikanerna tar verkligen chansen nu att visa upp de härliga sidorna av sitt land och sin kultur!

Men, det är KALLT. Vintern här nere är svår att tänka sig om man inte har upplevt den. Strålande dagar med runt 15 grader kring lunchtid (som en fin svensk vårdag ungefär), men så fort solen går ner vid 18-tiden blir det kolsvart och svinkallt på ett kick. Senaste nattemperaturerna har legat runt noll grader, med ett par dippar så det har varit frost i gräset när jag kört till jobbet vid 7.30-tiden. Låter kanske inte så farligt i svenska mått mätt, men betänk att husen har tunna tegelväggar utan isolering, otätade englasfönster och i bästa fall (som i mitt lilla hus) ett par AC som blåser värme i vardagsrummet och sovrummet. Om det finns ström, det vill säga… Och det gör det inte 24 timmar om dygnet just nu. Botswana köper i stort sett all el från Sydafrika, och när Sydafrika behöver mycket av den varan för egen del stryper de förstås exporten till oss och andra. Då är det power sharing som gäller i Gaborone, vilket innebär att de olika stadsdelarna turas om att ha ström! En till två timmar varje morgon, eftermiddag eller kväll är det alltså ofta strömlöst på kontoret och hemma. Det jobbigaste är att det inte annonseras i förväg var & när det inträffar, så det kommer i regel som en överraskning mitt i ett möte eller när man precis ska skicka ett mejl (om Internet fungerar, vilket det inte heller gör så regelbundet just nu). Våra lokala kollegor konstaterar då bara helt oberört att de inte kan göra det som de hade tänkt, och sätter sig lugnt och väntar på att strömmen ska komma tillbaka, medan vi svenskar blir aningen frustrerade, känner oss oproduktiva och sätter igång att jobba med nåt annat under väntetiden. Ett typexempel på den kulturskillnad som vi upplever här nere dagligdags!